...det finns bara ett litet problem: De delar av oss som vi inte vill kännas vid, är som små ledsna barn som vill synas. De fyller vår tavla med sina taggs i sin strävan att bli sedda. Och de begränsande roller och mönster som vi lagt oss till med genom livet säger oss hur vi ska fylla tavlan, på samma sätt som i går och alltid tidigare. Det blir väldigt svårt att fylla vår tavla med våra fantstiska kreativa visioner om hur vi skulle vilja leva vårt liv.
