Många gånger när vi har något problem som upptar våra tankar så känns det som tankarna bara går runt, runt i allt djupare spår. Vi ger energi åt de tankar vi har om problemet och skapar ändå mer av både samma tanke och av problemet.
För mig brukar det kunna hjälpa att göra ngt som upptar "halva mitt fokus", ngt som kräver en del av min uppmärksamhet, men inte hela. Det kan handla om att köra bil på en inte alltför trafikerad och välkänd väg, eller att utföra en inte alltför svår, men inte heller alltför lätt, arbetsuppgift som du kan väl.
Då kommer den andra halvan av vårt fokus att fortsätta att grunna på problemet, på tomgång, men eftersom vi inte ger det så mkt energi så finns det utrymme för kvantsprång och tankarna kan ta sig upp ur de gamla spåren och söka nya vägar. Ofta kommer insikterna och lösningarna på problemen "som av sig själv" på detta sätt.