Varje gång du möter en rädsla, smärta eller ngt annat obehagligt, välkomna det. Grattulera dig själv till smärtan, det är en del av dig som längtar efter att bli hel. Du har undvikit att peta på det här gamla "såret" länge nu, hoppats att det ska försvinna om du låtsas att det inte finns. Men alla gamla smärtor som du inte vågar möta finns kvar, de kommer att smärta tills du tömmer dom på deras variga innehåll. Först då kan de läkas på riktigt, och du blir hel. Du har återerövrat ännu en dela av livet.
Varje gång du stänger in en kännsla, så gör du just det: STÄNGER IN EN KÄNNSLA. De sätter sig i kroppen, i själva cellerna, ett cellminne uppstår. Våra celler förnyas och byts ut kontinuerligt, om ett år är alla de celler du har i dag utbytta. Tyvärr är det så att även våra cellminnen kopieras, de finns kvar och de växer och frodas, såsmåningom kan de bli fysiska symtom, som t ex kronisk ryggsmärta och liknande.
När ett av dina "sår" gör sig påmint, välkomna det, låt det komma och sitta i ditt knä. Det är som ett litet undanskuffat barn som bara längtar efter att få finnas och att få bli helt igen. Var i kännslan, bara låt den finnas, acceptera den utan att hålla imot, och utan att hålla fast. Låt kännslan vara som vågorna på havet, låt dom skjölja över dig, och igenom dig, utan att hålla imot. bara låt dom få vara.
Bjud in en mentor/hjälpare i vars knä du, eller känslan, kan sitta och känna sig trygg. Mentorn är ngn som vet allt om dig, ngn som du känner dig fullkomligt trygg med, ngn med oändlig visdom och oändlig kärlek. Mentorn är kärlek.
Andas in kännslan, låt den växa innom dig. Föreställ dig att du har en volymkontroll från 1-10 som reglerar kännslan, skruva upp den till hundra! Var i kroppen sitter kännslan? låt den fylla hela dig. Böj dig gärna frammåt, då får du lättare kontakt med kännslan, Stampa i golvet om du är arg, skrik eller banka i en kudde. Så småningom känner kännslan sig trygg och accepterad, den vet att nu äntligen får den finnas, då börjar den tala till dig. den berättar vad det handlar om, den visar dig bilder från minnen som du kanske glömt, eller som du inte trodde var så viktiga.
Fråga kännslan på vilket sätt den kan hjälpa dig, fråga vad den har för gåva till dig.
Tillsammans kan du, mentorn och kännslan komma på ett bättre sätt som den kan hjälpa dig på, ett sätt som gagnar dig bättre i dag.
Förlåt de människor som var upphov till det ursprungliga såret, medveten om att de hade sina egna sår, och att de säkert gjorde sitt bästa utifrån den de var. Kom ihåg att vi alla är kärlek, men att vår kärlek grumlas och bromsas av de smärtor och rädslor vi bär med oss. Förlåt inte deras handlingar, de är kanske oförlåtliga, utan förlåt personen, på själens nivå, och på deras personlighetsnivå
Tacka kännslan för att den hjälpt dig och skyddat dig under alla dessa år. Tala om för den att nu får den finnas, att den alltid är välkommen att sitta i ditt knä.