Här slumpas en övning, meditation eller inspirationstext, varje gång du klickar på "Inspiration" Håll till godo!

Skuld

Denna tavla målade jag för ett par år sedan, kvinnan bara dök upp på tavlan, och jag hade ingen aning om vad hon ville säga mig. som med alla tavlor så fick hon hänga bredvid min säng där jag lätt kunde prata med henne den första tiden, denna tavla fick hänga där "i fokus" i över två månader innan hon började tala till mig, Så plötsligt en morgon visste jag vad hon skulle säga mig.

Kvinnan som kom till mig i tavlan var Skuld, en av den nordiska mytologins ödesgudinnor, en av Nornorna. Hennes långa hår band henne vid den väg hon vandrat. Hon berättade att skulden binder oss till det förflutna, den gör att vi inte kan släppa det som varit, se bara på en ekonomisk skuld, ett lån vi tog för flera år sedan håller oss kvar långt in i framtiden, det hindrar oss att leva i nuet fullt ut och tvingar oss att betala av på det förflutna varje dag. Likadant är det med de känslomässiga skulderna.

Jag insåg genast att det fick vara nog med detta, och markerade denna vändpunkt i mitt liv med en "rituell hårklippning", jag klippte av mitt långa hår som band mig vid det förflutna.

Idag talade hon till mig igen.

Denna gång berättade hon att det också är skulden som hindrar oss från att leva fullt ut i vår egen sanning, det är skulden som hindrar oss från att hela våra nära relationer, och det är skulden som får oss att ta ansvar för andras känslor. Skulden får oss att bli oärliga och ljuga, manipulera och trixa.

Det finns inga andra relationer som är så svåra att hela som de till våra barn, och andra familjerelationer. Vi kan utvecklas och göra oss av med massor med traumatiskt bagage, Inför andra blir vi annorlunda, på jobbet blir vi annorlunda, när vi utvecklas som människor, men med våra barn så märks ofta knappt ngn förändring i vårt sätt att vara, vi bara fortsätter att spela våra roller och ta hand om varandras känslor. Vi ljuger mot oss själva, och manipulerar för att hindra att barnen ska bli ledsna, arga, rädda eller besvikna, vi nekar dom deras känslor och vi förbjuder oss själva att leva vår sanning, för om de blir ledsna, arga eller rädda, då känner vi skuld. Vi har fått lära oss att vi ska ta ansvar för andras känslor annars är vi "dåliga" och känner skuld. Samma sak gäller om vi inte är "goda" gentemot andra, oberoende av vad vår egen sanning säger, då är vi "dåliga" och känner skuld. och tar vi ansvar för andras känslor så hindras vi också att ta ansvar för våra egna känslor.

Men andras känslor handlar om dom, de är inte vårt ansvar, inget vi behöver ta personligt. Det enda vi behöver ta ansvar för är vad vi vill, vad vi känner, att vara sanna mot oss själva, leva vår sanning.

Skicka feedback!

Register