Allt är del av samma liv, förbundna med allt annat, ingen del är överflödig, ingen del är opåverkad av ngt annat. För mig finns det inte ngt tryggare väsen än ett stort stadigt gammalt träd.
Gå ut i naturen, sök upp ett träd som tilltalar dig.
Ta kontakt med trädet, hälsa på det i tacksamhet för att det finns, tacka för allt syre som det ger dig att andas.
Krama nu om trädet, på riktigt, i full närvaro, som du skulle kramat en älskad vänn, eller din mamma. Vänd ansiktet mot stammen, känn dofterna från barken, känn trädets hud mot din hud. Vila i omfamningen, känn hur tryggt det känns, känn hur jordad du blir, känn att ni delar samma liv, att ni andas samma andetag, du andas in trädets utandning, trädet andas in din utandning.
Låt omfamningen vara en lång stund, flera minuter, kanske kan du upprätta en inre dialog med trädet, träd är väldigt visa varelser, lugna och trygga, kanske kan det ge dig råd om hur du ska känna dig lugnare och tryggare i livet.
Tacka trädet för att det finns, för att ni delar samma liv, samma andetag, för att det skänker dig trygghet när du vill.
Gör om det ofta, känn att du blir mer och mer förbunden med livet, med allt som är, för varje gång du kramar ett träd.